Att blicka bakåt för att se framåt
När jag bläddrar i min biodlardagbok från förra året kan jag inte låta bli att skratta åt vissa anteckningar. Idag fick jag endast tre stick vid inspektion av mina samhällen och tappade rökpusten som rullade ner i diket.
Men mellan raderna av små missöden finns också framgångar att bygga vidare på. Insikten att de dagar jag känner mig stressad är just de dagar när även bina verkar mer nervösa.
Vad har du tagit med dig från din senaste säsong? Vilka ögonblick av triumf eller frustration har format din relation till dina surrande vänner? Att reflektera är inte bara att nostalgiskt titta bakåt, det är att bygga en solid grund för framtiden.
Min bigårds masterplan
När jag startade min biodlings resa tillsammans med de som nu bara finns i mitt hjärta, hade vi en enkel dröm, att förstå den magiska värld som bina skapar. Tusen frågor blev till tusen nya frågor, och vår lilla hobby växte till en passion som gav mig ny mening när livet var som svårast även om det även många gånger gav mig många sorgsna flashbacks till vad som kunde blivit.
Nu, med fyra kupor varav två som behöver nya drottningar till våren, står jag inför ett vägskäl. Expansion lockar som honungsdoft i sommarluften. Mitt hjärta viskar "Tio kupor till nästa år." medan mitt förnuft (och mitt redan överfulla förråd) höjer ett varnande finger.
Den realistiska planen? Sex kupor till säsongens slut. Det låter hanterbart. Men vänta, har jag tänkt igenom vad detta faktiskt innebär?
Låt oss göra en snabb inventering av vad två extra kupor egentligen betyder:
2 nya tak som ska införskaffas
2 nya bottnar (inte billigt.)
6 nya lådor (definitivt inte billigt!)
60 nya ramar med vax utbyggnad (behöver jag verkligen säga mer?)
Nästan dubbelt så många burkar för honung och nästan dubbelt så stor chans att grannen ringer när en svärm hänger i hans äppelträd
Och plötsligt blir den där dröm utökningen en övning i ekonomisk planering som skulle imponera på vilken revisor som helst. Som min gamla biodlarmentor Anders ifrån skolan brukade säga, "bin förökar sig snabbare än din plånbok kan hänga med."
Balansera dina drömmar med vardagens verklighet
Här kommer vi till en av biodlingens stora paradoxer. Ju mer du älskar det, desto mer vill du göra det. Men samtidigt, ju mer du utvecklas desto större risk att det förvandlas från en passion till en börda.
Med ett heltidsjobb, bloggen och ett självhushåll där potatisen inte sätter sig själv eller trädgården rensas och huset underhållas av någon vänlig hustomte, måste jag ständigt ställa mig frågan. Hur mycket biodling kan jag hantera utan att tappa glädjen?
För mig handlar det om att hitta den där perfekta balansen där varje besök i bigården fortfarande får mitt hjärta att slå lite snabbare av förväntan. Där jag fortfarande kan sitta på en pall en tidig sommarmorgon med en smörgås och en kopp örtte, och bara... vara. Där bina surrar, solen värmer, och resten av världen tillfälligt försvinner.
Det är faktiskt inte antalet kupor som avgör om du är en "riktig" biodlare, det är relationen till dina bin och glädjen du känner när du lyfter på taket för att hälsa på dem.
Drömprojekt för den passionerade biodlaren
Utöver den rena utökningen av kupor har jag några spännande projekt i tankarna för nästa säsong.
Projekt1 "Den ultimata bi trädgården"
Min vision är en skogs trädgård där bina aldrig behöver flyga längre än nödvändigt för förstklassig nektar. Men än så länge är jag en bit ifrån det målet men tänker ändå nästa år planerar några zoner med blommande växter så som klöver till lavendel till höstaster. Som en mindre dukad buffé för hungriga bin.
Har jag nämnt att detta också innebär att efter mycket övertygande så har jag nu lyckats övertala min hyresvärd om att delar av gräsmattan inte skulle ta skada av att vi släppte på klippningen på vissa ställen. Gräsmattan här hemma klipps i snitt en gång i veckan under sommaren med åkgräsklippare som tar lite mer än två timmar att klippa. Då har jag inte räknat med alla ytor runt träd, buskar etc som därefter behöver trimmas. Detta ser jag som en stor vinst inte bara för att jag kan dra ner på denna något meningslösa uppgiften i form av tid utan även på floran som får en chans att locka fler pollinerande insekter.
Projekt2 "Honungs experiment"
I år vill jag testa olika smaksättningar och infusioner med min honung. Kanske en varsam smaksättning av min nyplanterade med lavendel? Möjligheterna är oändliga, och vännerna har redan anmält sig som frivilliga test smakare. (Märkligt hur många som plötsligt hör av sig när ordet "honungs provning" nämns i en konversation.)
Att hålla passionen vid liv
När jag nu sitter här i novembermörkret, med snöflingor som dansar utanför fönstret och kuporna i vintervila, känner jag en djup tacksamhet för den här resan. Biodling har blivit mer än en hobby. Det är ett sätt att se världen, att förstå naturens samspel och min plats i det hela.
Att varje vår få uppleva den där första inspektionen, när vinter klotet öppnar sig och livet strömmar tillbaka i kupan. Att få följa med i binas årscykel, från vår till sensommar skördens höjdpunkt. Det är privilegier som aldrig slutar förundra mig.
Så mitt främsta mål för nästa år? Att aldrig låta rutinen döda förundran. Att aldrig bli så upptagen med att expandera att jag glömmer varför jag började. Att aldrig förlora den där känslan av ren glädje när en bi landar på min hand, putsar sina antenner och sedan flyger vidare till nästa äventyr.
En inbjudan till dig
Vad är dina biodlings mål för nästa år? Drömmer du om fler kupor, en bättre honungs slunga, starkare samhällen? Eller handlar det kanske om att fördjupa din förståelse, att lära känna dina bin på ett nytt sätt?
Kanske är du precis i början av din resa och full av frågor, precis som jag var en gång? Eller är du en erfaren biodlare med visdom att dela?
Oavsett var du befinner dig på din biodlings resa, skulle jag uppskatta att höra din historia. Kanske vill du till och med skriva ett gäst inlägg här på Alhaga Homestsead om dina erfarenheter?
För i slutändan är det just det som gör biodlargemenskapen så speciell, att vi delar, lär och växer tillsammans, precis som bina i sin kupa.
Till dess, håll drömmarna levande och rökpusten tänd...
Med värmande biodlartankar från Fredrik, Alhaga homestead.
Lägg till kommentar
Kommentarer