
Det är en doft som tar mig tillbaka till min barndoms kök, där morfars och mormors kärlek till naturens gåvor präglade var måltid. Jag minns hur de köpte gårdsägg hos Enok och Anna, hur vi brukade åka med bilen en bit bort och fylla på glasflaskor med mjölk hos mjölkbonden. Jag minns hur vi åkte och hälsade på Harald där vi brukade sitta i hans kök medans han fixade med bina på utsidan för att senare komma in med ett fat med kakhonung.
Tänk dig en solig morgon, där dagens första solstrålar dansar genom spetsgardinerna och landar på ett väl dukat frukostbord. I centrum står den, kakhoningen som nalle Phu skulle sagt, som en gyllene skatt i sin enkla men ändå majestätiska form. Bredvid ligger ny rostade, knapriga brödskivor, redo att smälta samman med honungens sötma.
Jag kan nästan höra det lätta knastret när morfar smörade sina rostade brödskivor och la på en bit av kakhonungen och lät det smälta på sina rostad brödskivor. Hans ritual var lika pålitlig som soluppgången. En skål med a-fil, en kopp rykande kaffe gärna med en sockerbit i munnen och kaffet på fatet, och självklart vid vissa speciella tillfällen den där biten av kakhonung som krönde hans frukost.
Kakhonung försvinnandet och återkomsten
Tyvärr blev denna ljuvliga tradition allt mer sällsynt med åren. På morfar och mormors tid prydde Kakhonung bordet hos nästan var familj, folk köpte det direkt från bönder eller lokala livsmedelsbutiker och allmänna butiker. Nu för tiden så ser man det väldigt sällan om man inte själv har egna bin. Jag har vänner som inte direkt tycker om honung som jag fått att börja äta just Kakhonung. I bland kan jag skära loss en bit direkt från ramen som vi glatt glufsar i oss och sedan spottar ut vaxet.
Även om kakhonung har sett flera kortsiktiga väckelser sedan början av 1900-talet, gled den överlag tyst bort från butiker, gårdsstånd och det Svenska köket.
Vad jag fått förklarat så runt 1950-talet började många förorts familjer att överge kakhonung. Den ersattes av mer "moderna" alternativ, ofta med artificiella smaker som försökte efterlikna honungens naturliga sötma.
Extraherad honung blev mer accepterad. Dessutom blev extraherad honung avsevärt billigare eftersom slungorna förbättrades och moderna bi odlingstekniker gynnade återanvändning av vaxramar. Men som med så mycket annat i vår värld av självhushållning, har det gamla och äkta börjat göra comeback. Allt fler människor längtar tillbaka till naturens rena smaker och autentiska upplevelser. kakhonung är på väg tillbaka, och med den kommer en hel värld av minnen och nya möjligheter.
Att återupptäcka kakhonungens magi
Det finns något magiskt i att skära en bit direkt från honungs ramen, att känna strukturen och smaka på den rena, obearbetade honungen. Det är en upplevelse som väcker alla sinnen, synen av den gyllene färgen, doften av blommor, sommar, känslan av vaxet som smälter på tungan och självklart den underbara smaken som exploderar i munnen. Jag har till och med lyckats som jag nämnde ovan övertygat vänner som tidigare inte var förtjusta i honung att prova kakhonung. Att se deras ögon lysa upp när de upptäcker skillnaden, det här är inte bara honung det är en bit av naturen själv, orörd och perfekt.
Lägg till kommentar
Kommentarer